Välkommen att använda den i de sammahang du anser lämplig. Du hittar den lättast på YouTube.

Se Posifons introduktionsfilm om mobila trygghetslarm

– Förtydligandet var väntat och alla håller med om att äldre människor har rätt att få individuellt utformad omsorg för att leva ett så meningsfullt liv som möjligt. Vår förhoppning är att kommunerna nu ser att ökad bemanning inte behöver vara enda svaret på detta. Flera av våra kunder, däribland TV-aktuella Distansgatan 7 i Borås, använder Posifons trygghetslarm för att individualisera omsorgen på särskilda boenden och skapa frihet för de äldre att kunna röra sig självständigt utomhus, säger Henrik Essunger, vd för Posifon.

– Det finns flera vinster att hämta vid ett införande av mobila trygghetslarm. Detta kan flera av våra kunder intyga, fortsätter Henrik.

Läs pressmeddelandet från Socialstyrelsen här.

Studien siktar på att 100 personer ska medverka och det finns fortfarande möjlighet för fler  personer eller familjer att anmäla sig, antingen med stöd av kommunen eller på egen hand.

Flera av de medverkande kommunerna arbetar just nu aktivt med rekryteringen och förhoppningen är att de sist tillkomna deltagarna ska ha fått sina larm i början av maj.

Det är en återkommande nationell konferens om äldrefrågor ur ett lednings- och styrningsperspektiv och Posifon är ett av få företag som fått en plats på Äldreriksdagens interaktiva torg.

Vi finns på plats under hela konferensen för att diskutera de etiska aspekterna vid användande av mobila trygghetslarm, forskningsstudien om nyttan av mobila trygghetslarm för personer med demenssymptom, deras anhöriga och samhället, samt för att visa tjänstens alla möjligheter.

Totalt kommer cirka 100 personer från 30 kommuner att ingå i studien som bland annat finansieras av Alzheimerfonden och genomförs av Högskolan i Borås i samarbete med företaget Posifon. Resultatet av forskningsprojektet kommer att vara klart i december 2012.

– Det finns redan idag ny teknik som skulle kunna förbättra livskvaliteten för människor med demensdiagnos men den används i allt för liten utsträckning på grund av politiska och ekonomiskt kortsiktiga skäl. Vår ambition är att studien ska visa och sätta ljuset på att man med små ekonomiska insatser väsentligt kan förbättra livskvaliteten för både drabbade och deras nära om man i större utsträckning använder sig av funktionell teknik som redan finns tillgänglig, säger Stefan Sauk, ordförande Alzheimerfonden, som är en av parterna bakom forskningsprojektet.

Forskningsprojektet fokuserar på svenska företaget Posifons mobila trygghetslarm där man bland annat använder sig av GPS-positionering och internetbaserade larmtjänster. Posifons mobila och GPS-baserade personlarm används bland annat på äldreboendet Distansgatan 7, aktuellt i TV4-dokumentären Borås Superstars.

– Vi har arbetat intensivt med att utveckla en produkt och tjänst som möjliggör ett självständigt liv och som höjer livskvaliteten för både användaren och närstående. Vi är övertygade om att ny teknik kan förbättra verksamheten inom omsorgen och höja livskvaliteten för personer med demensdiagnos. Äldreboendet Distansgatan 7 är ett bra exempel, med öppna dörrar, stor frihetsgrad och en inspirerande miljö där man använder sig av ny teknik, säger Henrik Essunger, vd på Posifon.

Larmenheten, som Posifon har utvecklat, har användaren på sig som ett armbandsur eller runt halsen. Med en enkel knapptryckning kan man larma, ringa och prata med anhöriga eller vårdpersonal. Familj och vårdpersonal kan också enkelt lokalisera bäraren av larmet via sina smartphones eller via datorn.

– Idag erbjuder kommunerna bara traditionella trygghetslarm som endast fungerar i hemmet. Konsekvensen blir att många äldre slutar att gå ut eftersom tryggheten är begränsad till bostaden. Vi hoppas att vi kommer att vända på den utvecklingen så att fler äldre vågar ge sig ut och promenera och vara aktiva. När personer känner sig trygga mår de bättre och är mer aktiva, säger Henrik Essunger.

För ytterligare information kontakta:

Stefan Sauk, ordförande Alzheimerfonden, ordforande@alzheimerfonden.se
Henrik Essunger, vd Posifon AB, tfn 070-308 09 54
Lennart Magnusson, ansvarig forskare på Högskolan i Borås, tfn, 0706-30 23 21

Posifons vision är att alla, oavsett ålder, familjesituation, boende och förmåga ska känna sig trygga att självständigt ägna sig åt fritidsaktiviteter och delta i samhällslivet. Trygghet och självständighet ger en högre livskvalitet. Många människor har behov av ökad trygghet i olika situationer. Det kan till exempel bero på ängslan för ett hastigt försämrat hälsotillstånd, ett dåligt lokalsinne eller svårighet att förklara var man är. Detsamma gäller dem som ägnar sig åt riskfyllda aktiviteter; det kan vara en motionsrunda eller svampplockning för den ene, skidåkning eller ridning i naturen för den andre. Posifons trygghetstjänst gör att man enkelt och snabbt kan kommunicera med och lokalisera den som bär mobilen.

Den största vinsten som användarna upplever med Posifons trygghetslarm är känslan av att vara trygg, kunna vara mer självständig och att anhörigas oro minskar.
– För att tillgodose kundernas behov ytterligare har vi utvecklat tjänsten och som en del av Posifons funktionsgaranti erbjuds alla kunder att gratis byta till de nya larmen, säger Henrik Essunger.

De nya trygghetslarmen har:

Tillförlitligare GPS-positioner

Automatisk funktionskontroll varje timma och larm vi utebliven täckning.

Dubbla trygghetsområdeslarm

Möjlighet att visa senast tagna GPS-position då ingen ges.

Möjlighet att blockera avstängningsknappen för manuell avstängning.

Utökad flexibilitet i användningen av tjänsterna.

Lars Sandman, professor i Vårdetik vid Högskolan i Borås kommer genom studien verifiera dessa riktlinjer och utveckla dem vidare. Alla är välkomna att ge feedback och sprida riktlinjerna vidare då de är generella och kan anses gälla vid all användning av mobila trygghetslarm.

Studiens etiska utgångspunkt – avvägning mellan självständighet, trygghet och integritet

En viktig utgångspunkt för de mobila trygghetslarmen är att användaren ska kunna röra sig fritt i så stor utsträckning som möjligt samtidigt som detta sker tryggt för både användare och anhöriga. Larmen innebär naturligtvis ett visst integritetsintrång men det måste ställas mot användarens ökade självständighet och trygghet.

Det är i många fall mer kränkande för en person att omsorgspersonal eller anhöriga begränsar rörelsefriheten än att dessa vid behov kan se var personen befinner sig via GPS-systemet.

Mobila trygghetslarm behöver alltså inte ses som en begränsningsåtgärd utan är i stället en frihetsskapare som ger möjlighet för bäraren att självständigt vara delaktig i samhället och interagera med sin omgivning.

Introduktionen av mobila trygghetslarm kan ses som en reaktion på den inlåsningseffekt som de fasta trygghetslarmen de facto för med sig, om än i varierande utsträckning.

Att inte vara fri att gå ut när man vill och vart man vill kan kännas kränkande och skapa irritation och olust. Att alltid ha sällskap när man väl kommer ut inskränker också på den personliga friheten.

Denna studies ansats är att påvisa att användandet av mobila trygghetslarm ger ökad trygghet och andra positiva effekter vid aktiviteter utomhus.

Självbestämmande och individualisering

Kommunen och/eller omsorgsgivaren bör i möjligaste mån se till att få ett skriftligt medgivande av bäraren av larmet och av de anhöriga som ansluts till tjänsten. Detta bör sedan gälla tills annat överenskommes.

Men många gånger kanske bäraren Inte helt förstår vad larmet och dess funktion fullt ut innebär och kanske glömmer bort tidigare medgivanden. Medgivandet kan därför bara ses som vägledande.

En viktig faktor i sådana fall är att bäraren enkelt kan bryta sitt faktiska medgivande genom att ta av sig larmet i det fall den känner sig kränkt av det eller obekväm med att ha det på sig. Att fritt kunna ta på och av sig larmet utgör den tydligaste formen av medgivande att använda larmet.

Så länge mobilenheten kan tas av är det rimligt att anhöriga och omsorgspersonal hjälper användaren att hitta det sätt som passar honom/henne bäst, så att han/hon störs så lite som möjligt av larmet.

Det skall göras en individuell anpassning av larmtjänsterna där bäraren av larmet kan vara med och välja vilka larmtjänster som skall användas och på vilket sätt. Det är här viktigt att ta acceptera användarens vilja och synpunkter om vad de känner sig bekväma med och inte.

Användaren och anhöriga skall i alla lägen kunna begära information om hur larmen är inställda och begära förändringar. Möjligheten att enkelt kunna förändra larmtjänsternas inställningar är således central. Det skall kunna göras direkt om användaren kräver det eller om behoven förändras.

Användaren tillsammans med anhöriga bör kunna välja en individuell lösning för larmmottagning och åtgärd vid larm. Det är mer tryggt och mindre integritetskränkande om det är en för bäraren känd person som ringer upp/svarar och frågar hur man mår och om man behöver hjälp. Detsamma gäller vem som söker upp och hjälper bäraren vid behov av larmåtgärd.

Övervakning med GPS

Personer i ett särskilt boende är ständigt övervakade av personalen. Man kan knappast lämna sitt rum utan att detta observeras. Än mindre kan man gå ut och promenera på egen hand. Denna ständiga övervakning är legio och accepteras av samhället för att personen inte skall utsätta sig för faror. Den kan inte desto mindre kännas kränkande och skapa olust och irritation.

Vid utevistelse menar Socialstyrelsen att ständig övervakning med GPS inte är acceptabelt. Vi delar denna syn. Även om positioneringsfunktioner såsom GPS finns att tillgå är det inte rimligt att en vård- och omsorgsgivare kontinuerligt kan se exakt var en person är och har varit under hela dagen.

En trygghetsområdestjänst bör vara utformad så att en GPS-position endast görs tillgänglig då bäraren lämnar ett överenskommet trygghetsområde. Rent tekniskt måste mobilenheten regelbundet fastställa GPS-positionen för att beräkna om bäraren är utanför eller innanför men dessa positioner skall inte behöva överföras från mobilenheten till andra system för att fastställa om bäraren är inom trygghetsområdet eller ej. Detta för att omöjliggöra att de kan övervakas och missbrukas av andra personer.

Det finns alltid möjlighet att söka bärarens position via larmmottagningssystemet. Man bör dock alltid föredra att ringa till trygghetsmobilen och försöka få samtalskontakt med bäraren av larmet före att söka personens position. Det är helt enkelt trevligare att någon ringer och frågar hur man mår och vad man gör. Vid ett antal sjukdomsdiagnoser är denna huvudregel dock inte lämplig.

Det är rimligt att en omsorgsorganisation, för att kunna erbjuda ökad trygghet i ett självständigt liv, vid enstaka tillfällen skall kunna kolla var en person befinner sig om denna har givit skriftligt samtycke till det och valt att ha med sig det mobila trygghetslarmet när han/hon går ut. Då omsorgspersonalen inser att en person utan förvarning varit borta onormalt länge från sitt hem eller de områden den, enligt vetskap, brukar vistas i skall personalen eller andra behöriga kunna ha rätt att göra en kortvarig regelbunden spårning av bärarens förflyttningar för att fastställa var personen är och om den är på väg hemåt eller bort från de områden den brukar röra sig i. Detta skall då göras i syfte att öka personens frihetsgrad men samtidigt ha en beredskap ifall personen behöver hjälp att ta sig hem.

För att förhindra missbruk bör alla åtgärder av detta slag registreras i en loggbok i systemen.

Det är vidare viktigt att det tydliggjorts vilket ansvar omsorgsgivaren tar för larmmottagning och larmåtgärd utanför det område som omsorgsgivaren kan ta ansvar för (hemmet, orten, kommunen?).

Att införa begränsningar av geografiskt område och tider då omsorgsgivaren medverkar vid larm bör endast göras om det är accepterat att bäraren får använda larmen och dess funktion även vid andra tillfällen och att det tydligt framgår vilka förutsättningar som finns för stöd då.

Kommuner måste rätta sig efter Personuppgiftslagens (PuL) krav på registrering av persondata i bara ett dataregister. Omsorgsgivare bör skriva avtal med leverantören om hanteringen av persondata i det för tjänsten uppbyggda datasystemet som hanterar personers personuppgifter och användardata. Fullständiga uppgifter om bäraren av larmet bör inte sparas i systemet.

Enkelt att använda

För att möjliggöra de positiva effekter som ett mobilt trygghetslarm kan ha bör det vara enkelt för bäraren att själv kunna larma eller ringa anhöriga. Handhavandet måste vara enkelt. Larmet skall vara en möjlighetsskapare för bäraren att våga vara mer aktiv.

Larmet skall inte primärt vara ett en övervakningsenhet för personal eller anhöriga utan framför allt en möjligskapare för bäraren att vara mer aktiv.